Möt en brodös – Pia Edgren

Vi är vana att ses en gång i veckan men denna gång måste samtalet föras via telefon eftersom corona-epidemin har satt stopp för föreningens veckoträffar på Tekniska museet. Tråkigt, obegripligt, obehagligt och skrämmande är ord vi använder. Men vi enas om att det gäller att vara konsekvent och uthållig, och försöka hålla kontakt med familj och vänner ändå. Och att brodera!

Det är starka ord när Pia beskriver slöjdlektionerna under skoltiden, – “Det var bara jobbigt och funkade inte, jag hatade slöjd”. Men som det ofta är var det bristen på uppmuntran från lärarna som förtog glädjen att ens försöka. Pia vet vad hon talar om efter ett yrkesliv som både låg- mellan- och speciallärare. Broderiintresset kom istället genom en skolkamrat i tonåren genom vilken hon lärde känna Clara Waevers korsstygnsbroderier från Köpenhamn. Ett av projekten var en present till mammans 50-årsdag år 1963. Uppskattningen som Pia fick för den broderade duken till pianot var det som behövdes för att ge den nödvändiga positiva skjutsen. – ”Förresten är det den tidens broderisatser som fortfarande utgör grunden i min moulinésamling, dom och en hel drös från en kompis släkting”, säger Pia. – ”Att brodera med moulinégarn har förblivit favorit eftersom det finns i alla tänkbara (och otänkbara) nyanser, och genom att dela tråden får man olika effekt på stygnen”.

Steget från det bundna till det fria broderiet gick via en inspirerande utställning. – ” Jag minns inte längre var den var men den öppnade mina ögon för de fria stygnen och det ledde vidare till den fyraåriga kvällskursen på HV i fritt broderi”. Det var också där Pia hörde talas om föreningen Skapande Broderi Stockholm, i vilken hon är medlem sedan 2013. Redan samma år var hon med på sin första utställning, på Stockholms stadsmuseum.

Inspirationen kommer ofta efter en tids funderande, när en idé ligger i bakhuvudet för att mogna. Efter det följer en intensiv tid med dagligt broderande då matbordet ockuperas och materialet får ligga framme. Det är bara gäster och middag som lyckas flytta på högarna. När broderiet är färdigt plockas allt undan och trådarna läggs tillbaka i sina askar, bomull och lin var för sig och samlade färgvis, som ett manifesterat avslut. Och så börjar det om med nya idéer.

Att vi i föreningens samarbete med museerna styrs tematiskt är bara uppskattat och utmanande, men när Pia sömmar på egna broderier är det ofta behovsstyrt och funktionellt. Nyligen behövdes ett fodral till en nyköpt I-Pad. Då blev det ett fodral med en broderad padda, så klart.

Vi pratar också en stund om den pågående uppgiften på Tekniska museet, att brodera något som inspirerats av, eller som en kommentar till, artificiell intelligens (AI) och utställningen Hyper Human. Det är ett tema som kräver eftertanke och att man söker inspiration utanför våra vanliga källor som Digitalt museum, Instagram, Pinterest eller böcker. Framför allt kanske att leta upp olika tv-program om AI eller lyssna på radio-program, eller titta på Tekniska museets digitala visningar. Vi som är medlemmar i föreningen kan också diskutera ämnet i en egen Facebookgrupp som är skapad bara för AI-temat. Så även om träffarna på museet för tillfället är inställda avslutar vi vårt samtal genom att hoppfullt säga – Vi hörs.

Pia Edgren, i en paus på Vindö.
Dela denna post:
Facebooktwittermail

One Comment on “Möt en brodös – Pia Edgren

  1. Har fått följa Pias skapande genom åren och är djupt imponerad!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *