I processen del 1

2026 samarbetar Skapande Broderi Stockholm med Livrustkammaren. Efter många år av samarbeten med ett i taget av Stockholms museer är vi tacksamma och förväntansfulla över att få ha årets broderiträffar och utställningar just här.

Genom åren har det utvecklats en praxis att broderiåretsförsta tema är lite mer styrt. Temat för 2026 års första uppgift är ”Hattar”. Närmare bestämt att brodera något som ansluter till, eller kommenterar, Livrustkammarens pågående utställning Hatt Couture – kungligt hattmode i Livrustkammaren. Eller rätt och slätt hattar utan kunglig koppling.

Med detta sagt börjar det roliga, besvärliga, inspirerande, knepiga och alldeles underbara, när vi brodöser börjar fundera och planera. Som vanligt finns inga gränser för fantasin. Två-dimensionellt eller tre-dimensionellt broderi? En bild, hatt eller coiffe? En basker, hjälm eller mössa? Eller så låter man tankarna gå längs slangorden för olika huvudbonader – kanna, kapsyl, kruka, dumstrut, gangsterpralin (plommonstop), smula eller murkla. Kanske till och med något som egentligen inte passar på ett huvud.

I processen kommer vi göra nedslag av och till för att följa brodösernas inspiration och arbete. Första tillfället var vid broderiträffen den 22 januari då vi passade på att fråga fem personer om hur tankarna går.

Elisabet Anttila: Är inne på att göra ett broderi i tre-D. En hattform, med kulle och brätte. Det är fortfarande många funderingar kvar men knappnålar sitter på plats för att markera formen på det tillklippta runda tygstycket. Något med blommor, kanske rosor och förgätmigej. Pärlor, alla gånger! Men ännu mest djupa suckar. Elisabet har en bild i huvudet,men det praktiska är ännu olöst.

Renée Hamrén Milestad: Är en rutinerad hattmakare med kläm på både form och material. Till denna uppgift används åratal av ”slaskmaterial” från hennes tidigare tillverkning av hattar. En lekman skulle säga att hon tar vara på hattars stadkanter och pimpar dem, bland annat med pärlor. Det är ännu oklart om underlaget blir en coiffe eller ett diadem, hårspänne eller kam.

Sanna Martin: Är redan en bit på väg i ett broderi som har ett foto på hennes farmor som förlaga. En vänlig blick under ett smalt brätte med ett diskret flor. Fotot är litet som en passbild och i svartvitt. Broderiet är större och i färg. Men det här är kanske inte det slutgiltiga broderiet. Att få brodera på sitt favoritmuseum lockar till att brodera någon historisk, gärna guldrik, hatt.

Inga och Lisa Ängsteg: Mor och dotter, nya medlemmar för i år. De gick med i föreningen efter att ha sett den senaste utställningen på Naturhistoriska riksmuseet i december 2025.Tillsammans och var för sig har de ett textilt intresse och kunnande. Att få ett tema att förhålla sig till är nytt, roligt och utmanande. Men broderiträffarna ger trygghet, ny kunskap och inspiration. Det kan även vi som varit med i föreningen ett tagskriva under på.

I runda slängar är det 14 veckor till inlämning av hattbroderiet.

Fortsättning följer.

Text: Eva Rosander
Foto: Ulla-Britt Önnestam 

I processen del 2 ->