Updated on 23 februari, 2026
I processen del 2
Rosa hattar och rosa klänningar – om att bara brodera hemma.
– Du är väldigt stolt över din förening, va?
– Javisst, varför frågar du det?
– Jo, varje gång vi pratas vid nämner du något om Skapande Broderi.
Min gode vän skrattade åt mig.
-Ja, jag är stolt!
Jag är inne på mitt nionde museum med Skapande Broderi, på lika många år.
Kineserna har just lämnat Ormens år och gått in i Eldhästens år. Vi har lämnat Naturhistoriska Riksmuseet och gått in i Livrustkammaren. Så räknar vi år.
Torsdagar har blivit den nya mötesdagen. Torsdagar är populära mötesdagar. En annan förening jag är med i träffas också på torsdagar. Och den rehab jag går på pga neuropati i ben och armar mm vill se mig på torsdagar.
Vad göra? Brodera hemma såklart, utan inspiration från hattutställningen på museet och alla kreativa brodöser.
Vad göra? Brodera hemma såklart, utan inspiration från hattutställningen på museet och alla kreativa brodöser.
Men jag vet naturligtvis att vårens tema är ”hatt”.
Jag är urdålig på att rita upp ett mönster och få en ide till ett helt arbete. Men om jag börjar med något litet brukar det växa. Tips till dig som aldrig har prövat!
Jag började brodera på en bit aidaväv, med rosa moulinergarn från loppis, en kvadrat med 5×5 korsstygn och på femte raden halva korsstygn i kanterna så det blev ett brätte på hatten. Se fotot!
Så upptäckte jag att en upp och nedvänd hatt blev en klänning.
Så var saken klar! Den rosa damen fick ett huvud och ansikte, flätor och småningom armar som håller ihop hela gruppen.
Det ska bli 100 damer med rosa hattar. Jag har just sytt hälften.
Jag sitter här hemma ensam och känner att jag hör till föreningen i alla fall. I april blir min rehab klar.
Min sjukdom får jag leva med men jag tränar mina muskler varje dag så jag kan fortsätta gå på symöten och brodera med mina fingrar som har blivit darriga.
När vi broderade på AI-tema på Tekniska museet sydde jag ett AI-fientligt motiv – Noa som för andra gången räddade mänskligheten, denna gång från invasion av AI-robotar.
Nu i min ensamhet har jag blivit vän med AI, i alla fall AI i min mobil.
Jag bad AI skriva en dikt om mina rosa damer. Jag ändrade bara ett par ord.
Här är resultatet:
”Hundra hattar för hundra liv
i Livrustkammarens sal.
Nålen vandrar, ett tidsfördriv
blir till kvinnor utan tal.
Rosa hatt mot rosa dräkt
en arme’ i skäraste skrud.
Varje dam är av stygnen väckt
en textil och tålig brud.
Hundra damer på rad de står,
sydda av Skapande Broderi.
Där historiens vingslag genom tyget går
i en rosa symfoni.
Vad AI kan!
Hoppas vi ses på mötet lördag 14 mars och i april och framåt. Då tar jag med mig damerna och kommer!
Brodera väl!
Lena Möre