I processen del 3: Från knopp till blomma – från idé till hatt

Körsbärsträden i Kungsträdgården blommar. Det blommar i Livrustkammaren också, av hattinspirerade konstverk, som vuxit fram och mognat under årets första månader.

På mina hittills ynka tre besök på broderiträffarna denna termin (jag har varit tvungen att prioritera annat) har jag lyckats se flera nästan färdiga eller färdiga hattar som kommer ställas ut på Livrustkammaren med vernissage 21 maj.

Jag vill försöka beskriva några av dessa hattar. Tyvärr kan jag inte skriva namnen på konstnärern bakom hattarna. Jag har svårt att komma ihåg namnen på mina sykompisar i broderigruppen.
Några har namnskylt på sig. Föredömligt! Jag vill komma ihåg min namnskylt när jag går på möten men lyckas alltid glömma den, fast den hänger i hallen och jag ser den varje dag.
Nu till hattarna
– Någon har sytt sagan Hattstugan. Dörren är tydlig och de tre tomtebarnen är broderade i hattväggen. Barn som ser denna hatt kommer känna igen den.
– Någon har sytt ett stycke skog med mycket mossa, några svampar och småkryp på kullen. Det kliar i håret när man ser den.
– Någon har sytt en minihatt, lagom till en docka. Den har fina, små stjärnbroderier på både kullen och brättet. Miniatyrer blir alltid populära.
– Någon har broderat en svart hatt med flor och damen som bär hatten ser intressant och förförisk ut. Vad tänker hon på?
– Någon har sytt en hatt i metall och använt ståltråd till tråckelstygn och korsstygn. Konstnären lät sig fotas i hatten. Visst kan man brodera med ståltråd!
– Någon har broderat en kudde full med hattar.
– Någon har broderat en hatt med dansande kvinnor i röda kjolar. De vågar lyfta på kjolen och visa sina vita spetstrosor.
– Någon har sytt ett syetui som ser ut som en hatt.
– Mina egna hattar då? Det blev hundra stycken av enklaste slag. En riktig kluring. Jag hade aldrig besökt museet när ”Hitta hundra hattar” blev klart Fusk? Kanske, men jag blev godkänd.
Här har jag skrivit om åtta hattbroderier. Vi är ÅTTIO som har lämnat in.
Snart är det dags för vernissage. Jag längtar till 21 maj.
Text och bild: Lena Möre